Senaste inläggen

Av Soff - 29 december 2019 20:57

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gången så jag tänker att det kan behövas även denna gång.


Idag är det söndag och två dagar kvar till nyårsafton 2019 och jag har alltså bestämt mig för att åter igen ta ett vitt år. 2015 gjorde jag det första gången och sen har livet bara rullat på. Jag känner att jag nu 2020 vill ta tag i min hälsa och försöka få mig själv att må bättre. För jag mår verkligen skit. Har ont i kroppen, i lederna, i ryggen och ja i princip överallt. Jag är trött, har svårt att hålla koncentrationen och är faktiskt inte så glad som jag brukar.

Samma frågor som förra gången dyker upp i mitt huvud och i andras som jag berättar det här för...det här med att jag ska sluta med alkoholen alltså...

-Har du problem med alkohol?

-Dricker du för mycket?

-Har det hänt nått?

-Varför måste du sluta helt kan du inte bara dra ner på det?

-Är drickandet verkligen sån stor grej för dig?


Så fort man säger att man ska ha ett vitt år, en vit månad eller kanske bara gå på en fest utan att dricka så ifrågasätts man. Jag ifrågasätter mig själv så självklart gör andra det också. Men jag tror ändå att det har skett en förändring sen 2015. De alkoholfria alternativen på bolaget har verkligen exploderat och det märks en attitydförändring överlag. Så kanske blir reaktionen och frågorna färre den här gången...i alla fall de gånger som jag inte berättar att det handlar om ett vitt år. För tar man ett vitt år då har man problem eller hur?


Av Soff - 12 juli 2016 12:15

2015 kom och gick.


Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting.

I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den inte. Jag hade gått igenom varenda tillställning under ett helt år utan en enda liten droppe. Jag var självsäker, nöjd och otroligt stolt. Jag visste att jag från och med nu skulle ha ett annat synsätt och en annan inställning med vetskapen om att jag inte behövde sällskap av alkohol.


Totalt tappade 14 kg i vikt under året. Jätteroligt! Jag älskar att gå ner i vikt. Att känna att kläderna sitter som de ska och att jag mår så mycket bättre i kroppen. Jag ville inte tillbaka upp igen, var egentligen inte orolig för det heller. Jag mådde ju så bra, ren och fräsch i kroppen, pigg i huvudet, lätt i vikt och jeansen satt bättre än någonsin. Varför skulle jag vilja lämna allt det där?


Nu har det gått lite drygt sex månader på 2016 och jag har tappat ALLT. Tjockare än på länge, samma alkoholvanor, kläder som sitter som skit, trött och otroligt less på det mesta. Hur fan blev det så här?

Varför blir det så här? Varför blir det alltid så här? Hur kan vanor och beteenden sitta så djupt rotade? Hur kan jag välja fel när jag vet vad som är rätt och vad som är bäst för mig? Jag håller ju på med någonsorts självskadebeteende. Det är det enda jag kan se det som.


Förbannade helvetes jävla skit.

Av Soff - 30 december 2015 23:21

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.





Av Soff - 8 december 2015 09:54

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?


Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?
Min första tanke var rödvin...absolut rödvin.


Men när det kommer att ske vet jag inte ens själv.
Förra året vid den här tiden hade jag redan bestämt mig för hur mitt vita år skulle starta.

Middag på nyår med vin, öl, cider...what ever. Skumpan skulle hällas upp vid tolvslaget och

flaskan skulle drickas ur sen STOP! En plan jag fullföljde till punkt och pricka.

Jag gillar att ha saker planerat och bestämt, om någon har missat det vid det här laget.


För att mitt vita år ska vara ett HELT år borde regeln vara alkoholfritt fram till tolvslaget i år.

Men sen då? Ska jag knäcka en flaska bubbel då?! Det känns till viss del rätt...att skåla in ett nytt år i champagne är tradition och det känns högtidligt och bra. Men att liksom fira att jag kört nyktert ett helt år genom att skåla MED alkohol känns fel.


Ska jag strunta i skumpan? Skåla in nya året med något gott alkoholfritt alternativ, titta på fyrverkeriet, kyssa min man, pussa mina barn och krama om goda vänner och sen gå in till värmen igen och där hälla upp ett gott rött vin?! ELLER köra hela den här kedjan men sen även hoppa över det röda?!


Om jag kör en helt vit nyårsafton så är det högst troligt att jag helt enkelt kör vitt tills dess att jag tycker att det finns en ordentlig anledning...och vem vet...kanske kommer det aldrig någon anledning.

Av Soff - 10 november 2015 12:30

Idag är det 51 dagar kvar på 2015.

51...femtioen...femma etta!?

Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på det faktum att mitt vita år snart är slut. Utan att ett helt år till av mitt liv har kommit och gått.

Snart är det dags att sammanfatta 2015 utifrån den vita synvinkeln och jag ser fram emot att få blicka tillbaka på vad som hänt och vilka de stora utmaningarna har varit. Försöka se mönster, strukturer och beteenden som kan hjälpa mig i framtiden.


Ett par månader in i 2015 föddes tanken att låta det vita året övergå till ett vitt liv. Ibland tänker jag så fortfarande och jag har inte helt bestämt mig hur jag ska göra. En del av mig skulle verkligen vilja det och en annan del av mig vill verkligen INTE vilja det. Det måste bli en mellanväg. Att hitta former för hur mitt förhållande till alkohol ska vara och hur stor plats den ska få ta. Så måste det bli.


Nu ska jag bara se till att avsluta det här året genom att gå i mål. Ni anar inte hur många gånger som jag har bestämt mig för att december inte ska räknas med. Att jag helt enkelt är klar nu sista november. December har ju så många mysiga tillfällen där det skulle vara ännu mysigare med ett glas vin eller en god varm glögg i handen. Julbord med Företagarna på K9 med ostron och champagne...julbord med jobbet, glöggmingel hos goda vänner...en hel vecka i Sälen med familjen N! Herrejösses...

Jag har som sagt bestämt mig flera gånger om att december skulle vara ett undantag, att jag redan bevisat för mig själv att jag kan på dessa 11 månader. Det räcker så, jag är nöjd. Det gör väl inget att jag skippar december bla bla bla. I mitt huvud har jag bestämt att räkna bort december och jag har varit så nöjd och glad med mitt beslut. Och sen...NEJ...det går inte. Självklart ska jag inte falla på målsnöret, självklart ska december vara som vilken annan månad under året som helst. Självklart ska jag ha mitt vita år fullt ut 12 månader, 365 dagar...utan något som helst undantag. Jag landar alltid tillbaka i det och det känns så bra och skönt. Men det här att liksom få bestämma själv, att få tänka tanken att jag står över december...det har varit viktigt. Att jag liksom fått omvärdera mitt beslut och liksom pröva min beslutsamhet. Ett sätt att testa att det faktiskt håller. Det har varit lika viktigt som hela det här året. Att inse att jag faktiskt KAN hålla något som jag beslutat mig för.



Av Soff - 24 augusti 2015 07:45

Jag känner mig dränerad på energi. Motståndskraften är betydligt lägre. Som ett hål i ozonlagret.


Jag tror att jag kraftsamlat så mycket inför sommaren att jag nu inte har något försvar kvar. Jag tänker att det inte är så lång tid kvar och att jag redan bevisat för mig själv att jag kan, så varför fortsätta?


Det var jobbigt och tråkigt i mars men det är inget mot det jag upplever nu. Våren, sommaren och semestern var inga problem alls. Jag njöt av allt och såg bara möjligheter och allt som är positivt med nykterheten. Nu tänker jag att allt bara är skit.


Missförstå mig rätt...jag längtar inte efter att bli berusad. Inte ett enda dugg faktiskt. Jag är ärligt talat lite rädd för hur det kommer att kännas. Jag har umgåtts med så många berusade människor under det här året...hela skalan från smått smått påverkade av 1-2 glas vin till riktigt aspackade och allt där i mellan. Och för att vara helt ärlig, inte mycket av det är charmigt. Så nej, jag längtar inte efter ruset. Utan det är mer känslan av gemenskap som jag saknar. Att situationer kan kännas extra speciella om jag får dela den fullt ut med min man och mina vänner. Det faktum att jag på en gång hamnar "utanför" och får en annan upplevelse av kvällen än de andra bara på grund av att jag inte har samma sak i glaset känns fruktansvärt trist.


Förra veckan hade jag två stora utmaningar. En hellyxig bjudresa till Stockholm med jobbet...skärgården, underbara takterasser, fantastiska restauranger och all tänkbar lyx...och fritt med champagne. Jag fick fatta om mitt beslut flera gånger den kvällen. Gå in till toaletten och se mig själv i speglen för att peppa mig själv att hålla fast vid mitt beslut.

I lördags var det en 30-års fest på hemmaplan. Grillning, massa glada vänner...mannen...sommarens kanske sista varma kväll...garden nere och otroligt svårt att hitta motiviationen.


Under året har jag som sagt varit på mängder av fester och andra tillsällningar där andra varit berusade och jag har inte haft något problem med det. Jag har haft roligt och pratat, dansat och umgåtts med alla. Men nu känner jag att jag inte orkar mer, det är inte roligt längre.


Jag längtar inte tills det här året är slut. Jag är helt ärligt livrädd för det. För jag vet inte exakt hur jag vill att det ska vara. Nu har jag trotts allt en plan, något att hålla fast vid...hur mycket jag än tycker att det suger just precis nu. Det är bara en svacka, en urladdning efter sommarens kraftsamling och snart kommer jag att tycka att allt är bra igen. Det är jag övertygad om. Sitt ner i båten och bara följ med. Så tänker jag nu.

Av Soff - 28 juli 2015 07:15

Vilken fråga.


Jag fick den nu under semestern från ett av mina barn. Båda var närvarande och väntade med spänning på svaret. Vilket svar skulle jag ge dem? Varför kom frågan? Hur tänker de? Vad har de för relation och erfarenhet av mig när jag dricker?


Jag vet bara en sak. Barn gillar inte när man dricker. Inte ens när man bara dricker lite. Jag avskydde det själv när jag var barn. Jag var rädd för alkoholen, rädd för de vuxna när de betedde sig annorlunda och ja, man beter sig annorlunda av bara ett eller två glas. Barn märker minsta lilla nyans och även om man i sitt påverkade tillstånd blir glad, sprallig, busig och skämtar glatt med barnen så gillar dom det inte. Man är inte som man brukar och därför blir det läskigt oavsett om personen är glad. Än värre blir det såklart om man har "dåligt ölsinne" och blir arg, högljudd, elak och våldsam. Det borde inget barn behöva uppleva. Men det jag menar är att bara för att man inte blir negativt påverkad av alkoholen så är det aldrig uppskattat av ett barn att man dricker.


Jag kan inte lova mina barn att jag aldrig mer kommer att bli full. Än mindre kan jag lova dem att jag aldrig kommer att bli berusad. Jag kommer att dricka igen och jag kommer att vara rejält full igen. Men jag hoppas att det här året lär mig att välja mina tillfällen. Det är det enda jag kommer att begära av mig själv. Att, som jag skrev igår, alkoholen ska inte får ta plats. Aldrig bli viktig. Aldrig komma mellan mig och mina barn.


Nu låter jag som en alkoholist igen, fan.


Det handlar inte om hur det har varit, det handlar om hur det inte ska bli. Om att vara medveten om ett beteende och att vara medveten om hur lätt ett beteende kan övergå i ett beroende. Jag ligger i riskzonen för att bli alkoholist. Inget snack om den saken. Det har alltid varit mycket alkohol runtomrking mig i min uppväxt, jag själv började dricka tidigt, jag har en tendens till att göra saker i smyg (äta, spela, shoppa) om jag skulle börja dricka i smyg vad skulle hända då? Alkoholen har sitt eget liv, den går inte att kontrollera på samma sätt...vad skulle hända om jag hamnade i ett läge där jag fick abstinens? Hur skulle jag hantera en sådan sak? Det skulle jag förmodligen inte kunna och pang...jag skulle vara fast. En skrämmande tanke.


-Mamma, kommer du att dricka jättemycket sen?





Av Soff - 27 juli 2015 12:30

Det är måndag och jag är tillbaka på jobbet.

Min semester 2015 har kommit och gått.

Tänk vad fort tiden går, jag längtade så efter den här semestern och på ett ögonblick var den över. Vi hade det underbart. Det var varmt, solen sken varje dag, vi badade massor. Det var så härligt att ha tid tillsammans med familjen att bara få vara vi och ha kul tillsammans.


Det som skulle bli mitt eldprov var i själva verket ingen match alls. Eller jo om jag ska vara helt ärlig så var första dagen en liten utmaning. När vi kom fram var det sen eftermiddag och det enda vi skulle göra var att hitta huset, packa upp lite snabbt och sen leta upp närmaste restaurang. Sagt och gjort.


Väl på restaurangen beställde vi in mat och dryck. Öl till Stefan, läsk till tjejerna och mineralvatten till mig. Jag hade inga problem med det egentligen men jag var irriterad och uttråkad. Jag tyckte att allt var fel. Restaurangen var ful, maten var ointressant och jag var stressad. Jag ville helst av allt bara äta upp och gå tillbaka till huset och sova. Stefan märkte såklart av mitt dåliga humör och frågade vad som var fel? Jag visste inte vad det var. Det var inte så att jag satt där och längtade efter något att dricka utan jag var bara irriterad. Nu i efterhand är det så glasklart att det hade med mitt vita år att göra. Situationen var så starkt förknippad med att ta en god kall öl eller ett gott glas vin, semestern hade ju precis börjat och allt låg framför oss. Vi åt upp och jag gick och la mig.


Resten av semestern var bara helt underbar. Stefan tog några öl, ibland drack han vin till maten och det blev till och med några ganska blöta kvällar tillsammans med vänner som också var i Spanien. Jag drack vatten och körde hem på kvällar och nätter.


En dag på stranden låg jag och funderade på fortsättningen. Hur ska jag göra efter nyårsafton?! Jag frågade Stefan och vi hade en lång och bra diskussion om hur vi båda vill att vårt förhållande till alkohol borde och ska vara. Jag är glad att han finns vid min sida och förstår alla nyanser och tankar jag har kring det här. Många runtomkring mig dricker för mycket. Så har det alltid varit och Stefan vet allt om mig och människorna som står mig nära. Vi hymlar inte om något inför varandra. Vi vet utmaningen och vi vet vart vi inte vill gå. Det har funnits stunder under vårt liv tillsammans då jag blivit irriterad på honom för att han anmärkt på mig om han ansett att jag druckit för mycket. Det är svårt att säga till någon att man tycker att hen dricker för mycket. Det är tabu och känsligt så in i bänken. Men Stefan är inte rädd utan säger vad han tycker och det är jag honom evigt tacksam för.


Däremot är vi båda helt eniga om att ett liv utan vin inte är vad vi vill ha. Vi vill kunna ta ett glas tillsammans då och då. På restaurang, hemma vid en god middag och tillsammans med vänner. Men vinet ska aldrig få ta plats, aldrig få vara i centrum och aldrig bli viktigare än oss och familjen. Det låter självklart, men alkoholen har en vilja av sig själv som man inte ska underskatta. Den lever sitt eget liv och kan förföra, fånga och förgöra den mest starka och kloka av människor...det vet jag.  Så därför känns det viktigt för mig att sätta upp "regler" eller i alla fall vara hundra procent medveten om mitt eget förhållande till alkohol.



Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards